Tankar som kan förändra hur du ser på världen

En fraktal, ett simpelt mönster som fortsätter i oändlighet oavsett om du väljer att se det stora eller det lilla.

Det följer samma design hela vägen. Har den en början?

Nej vänta...det var absolut inte det jag tänkte skriva om.

En tanke, ett frö, det är allt som behövs för att skapa ett träd...nästan, solljus och vatten är rätt viktigt med.

Vad jag ville komma till är att hur vi tänker är jävligt viktigt.

   

Det här tankarna är inget jag själv kommit på utan det är sånt som jag läst och fascinerats av.
Jag är tyvärr en sådan människa som kan fastna i tankar alldeles för mycket.
Men jag ska försöka bli bättre på att leva istället för att tänka och genom att skriva detta...
så har jag fått mer att tänka på...
alltså varför jag bör leva istället för att tänka.
Jag har ju också någon slags koncentrationssvårighet så det kan hända att vissa punkter svävar ut ibland, men jag har låtit det vara och försökt att inte övertänka allt.
Mycket tankar med andra ord.
Det här är också helt upp till dig att uppfatta precis som du vill.
Tänk och känn om det känns rätt och skapa egna uppfattningar, det är därför du är där och jag är här.

1. Du är inte dina tankar.

Tänk efter lite på det. Det är lätt att tro att rösten i ditt huvud är det du är.
Att det är den som allting händer för.
Men är inte tanken bara ytterligare en dimension av upplevelse precis som lukt och hörsel?
Något som sker automatiskt.
Om du kan observera vad du tänker precis som andra saker, vem observerar tankarna?
Livet är bara passerande ögonblick och våra sinnen inklusive tankar sätter tonen på upplevelsen,
men tankarna är kanske den starkaste och kan påverka de andra upplevelserna och även hur du upplever verkligheten. Ibland kan också tankar bli för mycket, man njuter inte av dom utan man bara maler problem. Försök att tysta tankarna precis som när du känner en äcklig lukt eller när det är något du inte vill se så försöker man stänga är det intrycket.
Tankar är svårare att bara stänga av men försök tänka på din andning, djupa andetag eller en vit vägg i ett vitt rum, bara för att fokusera på inget speciellt. Eller lär dig meditera helt enkelt.
Det är lättare att se dig själv när vattnet inte är fullt av vågor.

2. Livet är bara moment.

De enda riktiga problemen med livet är hur vi hanterar momenten.
Det som sker just nu. Många, inklusive mig själv, försöker oftast att lösa hela sitt liv på en enda gång.
Fel vi gjort och saker som måste göras.
Vi brottas med morgondagens problem utan att kunna veta vad som kommer hända imorgon.
Det är bara det som du kan göra just nu som spelar roll.
Tänk lite att du är ett svart hål, det som du upplevt har passerat genom dig och det som ligger framför dig kommer tillslut till dig.
Den enda kontakten med livet är det som passerar genom dig just nu.
Eller som en vis person en gång sa
"framtiden är bara en vision, dit förflutna är bara ett minne. Det enda som existerar är nu"

3. Livskvalitet definieras av hur du hanterar dina moment. Inte vilka moment som händer eller inte händer.

Det här är en av nycklarna till sann lycka.
Ifall du kan släppa kontrollen och inte alltid försöka få exakt vad du vill ur en situation utan se vad situationen har att erbjuda när den händer.
När vi försöker planera ett moment i detalj så så tar det upp mycket av ditt liv i nuet och det finns en stor risk för besvikelse. Om du kan möta en situation som är obekväm/oplanerad och jobba med den istället för att låta situationen ta över dig så är du nog en ganska lycklig person.
Att släppa kontrollen är också att släppa rädsla över ögonblick, vilket gör att du har ett mentalt övertag.
Det är inte heller lätt att veta vad vi vill innerst inne. Du har säker varit med om att du kämpat emot något men upptäcker senare att det var precis det som behövde hända, även om det var obekvämt för stunden. Man kan också säga att det inte finns positiva eller negativa händelser, det är vad du gör det till.

4. Det mesta i livet är fiktivt.

Människan har en vana av tvångsmässigt tänkande som är så övertygande att vi inte förstår att vi nästan alltid tänker.
 Det mesta som vi interagerar med är inte världen själv utan vad vi tror om den, våra förväntningar av den och vårat egna intresse av den.
Det är mycket svårt att observera något utan att blanda ihop det med våra tankar om det, så det mesta vi upplever är vår fantasi om saker.
Det gäller inte bara saker utan också hur vi styr vårat liv.
Som ett exempel, tänk efter hur många gånger du har målat upp skräckbilder på hur vissa saker i ditt liv kommer att gå och sedan blev det inte alls så.
 Eller det kanske till och med har hindrat dig från att ens göra det du egentligen ville, vilket är mycket vanligt.
Jag kan säga att jag har gjort det så många gånger att jag förut fick ångest av att tänka på det.
Att få chansen att göra något jag velat men inte vågat.
Så många chanser att uppleva något mitt hjärta har velat, som jag har tackat nej till på grund av rädsla. Det viktiga är att lära sig leva för stunden och inte måla upp fantasier om hur det kan sluta när risken är mycket små att det verkligen kommer sluta på det viset.

5. Människan har utvecklats till att lida och vi är bättre på att lida än något annat.

Det kanske inte låter som något positivt men att förstå det gör att du kan lugna dig bättre.
När man inte mår bra så tänker man direkt att det nog måste vara något fel på dig.
Att smärtan finns där för att säga "du gör något fel med dit liv".
Att lida är något helt normalt och mänskligt, och det finns en bra orsak till att det inre lidandet existerar.
Det finns alltid ett ängsligt bakgrundsljud av "Det här känns inte ok, du måst bli bättre på...",
tillsammans med skräckbilder från hjärnan och adrenalinkickar, det har fått människan att överleva i miljoner år.
Suget efter att förändra eller fly från vårt nuvarande livsmoment är något som driver nästa alla av våra beteenden.
Den här överlevnadsmekanismen har funkat väldigt bra men den lämnar minst sagt en bitter eftersmak,
att du som människa är väldigt ängslig och lider väldigt mycket av att bara existera.
Men genom att inse detta så kan man förändra sitt tankesätt om just denna smärta.
Det betyder att du kan ta kontrollen över lidandet, för du vet att bara för att du känner lidande behöver inte ditt liv vara på väg åt fel håll.
Det är du som håller i bollen och det är du som bestämmer hur mycket du ska lida.
Du kan lära dig att säga stopp åt din hjärna när den är på väg att rulla en mental snöboll ner för backen.
Visst så har vissa djupare ärr än andra och kan behöva mer hjälp att hantera sin smärta.
Men alla har mer eller mindre inre demoner och vi kan lära oss att stoppa dom i dörren.
Där har vi också något gemensamt och något vi bör tänka på:
Vi lider alla i denna värld, så visa lite kärlek till varandra för fan!

6. Känslor finns för att göra oss partiska.

Känslor är svåra att ignorera och de finns där för att vi ska knyta oss fast vid saker.
Men du kan inte lita på dina känslor när det gäller dit eget värde och vart du är i livet.
Det är väldigt lätt att tycka illa om sig själv vilket också gäller andra.
Vi älskar något så vi hatar något i rädsla för att förlora det vi älskar.
Den bra sidan av känslor är att när vi brinner för något eller älskar någon, så vet vi vad som vi vill göra med vårat liv och vad som får oss lyckliga.
Men det är också något som gör oss mer partiska och påträngande.
Av känslorna lär vi oss vad vi inte vill vara utan, men det är också en av livets hårda läxor,
vi måste släppa allt.
Inget som existerar finns för alltid.
Det är rätt hårt för en människa att acceptera.
Det är ju något som varje människa kämpar för, att bli ihågkommen av andra eller lämna sitt avtryck.
Men vi bygger bara sandslott och tiden kommer som en våg av vatten för att göra plats för nya sandslott.
Som sagt, det känns hårt men vi är alla i samma båt.
Om du accepterar det så kan man bli en fridfullare person.
Du behöver inte bygga sandslott, bara vara på stranden och njuta av vädret.

7. Människor motiveras av två saker : att få det den vill och fly från deras lidande.

Det finns inget gott och ont här men det finns den smarta och dumma vägen.
Vi alla har olika beteenden men de går ut på samma sak,
att på det mest effektiva sättet, för stunden, få det vi vill eller att minska vårt lidande.
Det enda som skiljer oss åt är hur vi gör det.
När vi växer upp så lär vi oss hur vi ska få det vi vill och hur vi ska minska vårt lidande.
Vi kan alla förstå dessa motiv men hur vi utför dom beror på hur vi blivit uppfostrade och upplevelser i livet.   Alla har inte turen att ha någon som bryr sig om dom eller kan hjälpa dom att förstå känslor.
Det är då större risk att man inte gör bra val om man aldrig lärt sig alternativen.
Det bra sättet är att få det man vill ha och samtidigt hjälpa andra att få det dom vill ha, men det är inte det snabbaste och lättaste alternativet.

8. Tro är inget att vara stolt över.

Jag har länge tänkt att tro är viktigt för att det är ju din upplevelse som är din och om du tror på något så kan det fylla dit liv med mening.
Men egentligen så hindrar det dig om du håller för hårt i dit trossystem.
Att tro på något är ingen bragd. Varför?
Det är bara idéer som man tar för givet, som man vägrar tänka annorlunda om.
Att tro är lätt.
Desto starkare din tro är, desto mindre öppen är du för riktig visdom och att växa som människa,
för att "en stark tro" är bara hur starkt du försöker att inte ifrågasätta dig själv.
Direkt du blir stolt över en tro, direkt du tror att tron definierar vem du är, då har du gjort den en del av ditt ego.
Om du lyssnar på vem som helst som berättar om sin tro som de verkligen tror på, religiös eller ateist till exempel, de kommer aldrig lyssna på vad du har att säga om du tror något annat.
Det är tillfredsställande att prata som att du vet bäst, det är tillfredsställande att någon håller med, och det är det som ger den troende kickar.
Där du hittar en tro hittar du också en stängd dörr. Tro på något, vad som helst som känns bra men var aldrig rädd för att förlora/ändra din tro.

9. Objektivitet är subjektivt

Livet är något subjektivt, det kan bara upplevas av ditt innersta väsen genom din kropp och känslor med allt vad det innebär.
Du kommer aldrig kunna dela din exakta upplevelse, för den är bara din.
Detta är något som vi verkligen borde suga i oss, du och jag är helt unika.
Det är som att varje person bär på en hemlighet som ingen kan förstå, förutom du.
visst så kan man ju försöka förklara den men personen som du berättar för kommer ju uppfatta det på ett annat sätt.
Det säger också att du måste lita på din upplevelse för den är ingen annans, det är bara du som har den här vinkeln av livet.
Subjektiviteten är något basiskt, primärt.
Det är det som är äkta.
Ingen kan se världen som du utifrån dig och låt dig inte bli trampad på i det enda som är helt ditt.
Objektiviteten kommer som grädde ovanpå och påverkas hela tiden av andra människor och saker de skrivit, filmat, berättat eller våra egna upplevelser.
Vi är som ständigt växande legofigurer, man lär sig något nytt eller kanske släpper något man trott och vips så ändras hela bilden en aning.
Men i mitten av figuren någonstans så finns det du verkligen är, observatören av din egen film som utspelar sig just nu.

Peace

Ägget

Universum, en oändlighet, i alla fall vad vi vet. 

Vissa teoriserar om Universums slut. Att vi förmodligen inte kan finna ett slut för att det oändligt, i alla fall från vårt perspektiv. 

Som att leta efter jordens kant fast tvärtom. Att jorden är svept omkring oss. Sen har vi ju teorier om multiversum som fortsätter i all evighet.

Men tänk om vi kan se det stora genom det lilla.

Hur vet vi att vi inte är allt? Det är väldigt egocentrisk och kanske normalt att tro för mycket om människan men jag menar att vi kanske är något mer än bara människor. 

Tänk om vi alla är samma, bara olika synvinklar ur samma medvetande. 

Ungefär när du drömmer, du kan uppleva att du är en helt annan person som inte alls beter sig som du. 

När du drömmer så ifrågasätter du inte ens något. Du ser aldrig början på drömmen utan slängs in i en scen utan att ens reflektera över varför du är där. Du beter dig inte ens som du skulle gjort i verkligheten

Ändå så förstår du inte det förrän du vaknat.

Tänk om verkligheten är likadan fast mer komplex? 

Tänk om vi alla är som fingrar på en hand, eller som en gigantisk svamp koloni, fast med mentala rötter. Vi upplever alla något unikt men det är bara ett medvetande i slutändan. Vi är alla ett medvetande som utforskar miljarder olika synvinklar ur en dimension.

Jag och du är samma, men lever efter reglerna här och kan därför inte se något mer än oss själva. 

Vi är alla offret och förövaren. Många av oss är besvikna på världen vi ser idag. 

Vi hoppas nästan på en undergång så vi kan få börja om från början. 

Men kanske Jesus hade rätt när han (enligt bibeln i alla fall) sa vänd andra kinden till. 

Eller som Gandhi sa "för att förändra världen måste du först förändra dig själv". 

Om du gör det så påverkar du hela medvetandet lite och kanske också påverkar andra på samma sätt. 

Tänk om universum faktiskt är ett ägg, en livmoder, för ett medvetande? 

Teorier om big bang kanske funkar ändå.

Först är inget men sedan öppnas ett frö av medvetande, en ljusstråle, som snabbt växer i ägget och expanderar tills det är redo att födas som något större.

Det är förmodligen bara i vår dimension som linjär tid finns, och den måste finnas för vi ska kunna uppleva.

Om vi skulle komma ihåg framtiden så skulle vi aldrig behöva reflektera över något. 

Utan tid blir allt bara en enda stor bild som vi inte kan uppfatta...med en människas hjärnkapacitet i alla fall.

Hur som helst, även om detta inte är någon sanning eller ens relevant spelar ingen roll.
Men om vi skulle se livet på detta vis så kanske vi skulle kunna leva mer harmoniskt med varandra och inte så separerade som vi gör nu.

Sen är det faktisk inte svaren i livet som är viktiga (om ens möjliga att få fram) utan att fundera över frågorna som livet skapar.